Header Image

Brommamamman

29-åring Stockholmare som är gravid med hjälp av assisterad befruktning som ensamstående, i december 2020 bildar jag min egna lilla familj <3 Här delar jag med mig av processen och tankar kring att bli förälder på egen hand eftersom jag märkt att det är svårt att hitta information från andra som går igenom detta (hittar mest bloggar om par som gör ivf). Kanske kan jag inspirera andra som funderat på att ta steget, vara en stödkompis över internet eller bara bredda synen på hur en Brommamamma kan vara ;) Välkomna att följa med på mitt viktigaste och roligaste äventyr i livet!

Profile Avatar

6 veckor

Publicerad,

Jag hade tänkt skriva lite mer här men min bebis vill vara på mig heeela tiden så det är inte det lättaste! När jag lyckas få henne att sova på någon annan plats än på mig så passar jag på att diska, fixa eller äta, oftast har jag max 10 minuter på mig. Enda gånger hon kan sova längre stunder är när vi är ute och går. Men det är ju himla mysigt att gosa med henne så jag klagar inte, bara konstaterar.

Majken är fortfarande en vad jag, utan att direkt ha något att jämföra med, skulle säga lätt bebis. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårare, med dålig sömn och massa skrik. Men det är ju en god spiral såklart, skrik är ju lättare att hantera eftersom jag är hyfsat utvilad. Första månaden var lättast (förutom att jag hade ont och all mjölk överallt, nu har produktionen som tur är ställt in sig) då kunde hon i princip alltid tröstas genom amning (det var i princip det vi gjorde hela dagarna). Nu är hon lite kinkigare och senaste veckan har hon varit väldigt ledsen och svårtröstad nån gång per dag, oftast nån timme på kvällen. Jag har läst att det är vanligt att ha en sådan period som är som värst vid 5-6 veckor så jag hoppas att det blir bättre. Sömnen är fortfarande över förväntan, vi går oftast upp runt 8-9!! På helgerna när vi lägger oss senare kan hon sova till 9.30-10! Så lyxigt! Förstår att detta är en fas så jag njuter så länge det varar. Jag tycker inte att det är så jobbigt att väckas några gånger under natten utan kan somna om.

Tiden går så sjukt fort och i början tyckte jag att det var lite jobbigt, nästan lite sorgligt. Det känns som att bebistiden kommer flyga iväg. Det känns fortfarande lite sorgligt på något sätt men nu känns det kul också, att hon växer och att man kan se hur hon utvecklas. Några leenden har kommit senaste dagarna (mer spontana än som respons än så länge). Än så länge har vi inte direkt några rutiner utan det är bara att följa hennes signaler på hunger och sömn. Mycket tid i soffan blir det men det känns än så länge skönt och jag har inte blivit uttråkad. Förhoppningsvis kan vi skapa lite mer rutiner med tiden. Vi har också träffat några andra föräldralediga för promenader, alltid trevligt!

Jag har bott hos mina föräldrar över helgerna och min mamma har även tagit ut så kallade pappadagar och varit hos mig. Då har jag kunnat tvätta, laga matlådor och fått hjälp att städa. Så tacksam för detta.

Ja det var en liten uppdatering från oss!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *