Ensamstående eller självstående?

För mig har det inte varit några konstigheter att prata om mig själv som ensamstående mamma, nu är jag ju inte mamma än men när jag kontaktat gynkliniken för att göra utredningen sa jag att jag ville bli förälder som ensamstående och när jag pratat med mina vänner om mitt beslut har jag sagt ensamstående. Jag har däremot hört andra i min situation som tycker att detta är ett tråkigt ord och hellre säger t.ex. självstående. Att det är mer positivt laddat att vara själv än ensam. För min del betyder inte ensamstående att jag är ensam i livet, jag har många betydelsefulla personer omkring mig. Jag förstår såklart att ordet ensam låter negativt men för mig betyder det varken mer eller mindre än att jag är ensam i mitt val att bilda familj, vilket för mig är både positivt och negativt (tänkte gå mer in på detta i ett annat inlägg). Just nu ligger ensamstående mer rätt i mun på mig än självstående, men kanske är detta något som ändras efter hand. Kanske kommer det inte ens att vara viktigt att benämna just ensamstående? Kanske räcker det med att säga att jag bara är mamma? När jag väl får barn kommer ju den största skillnaden mot mitt tidigare liv vara att jag blir mamma, inte att jag blir ensamstående mamma. Ensamstående har jag ju alltid varit.

Om du har valt att skaffa barn själv, vad vill du kalla dig? Ensamstående, självstående, bara mamma eller något annat?