Är det inte ett större beslut att skaffa barn med någon?

En sak jag har funderat på är skillnaden på folks förväntningar på att skaffa barn som singel jämfört med om man är i en relation. Många ser det som en naturlig process att ett par som varit i en lång relation ska skaffa barn. Jag har hört många kvinnor i 30-årsåldern som är i en relation berätta att de ofta får frågan om när de ska skaffa barn. Att det ses som en självklarhet att de ska vilja bilda familj. När jag som singel berättar att jag vill skaffa barn och kommer att göra det på egen hand, blir många lite förvånade. Absolut inte negativa, jag har i princip bara fått positiv respons. Men jag tror verkligen att det är olika förväntningar på mig som singel jämfört med om jag haft en partner. Hade jag haft en partner och sagt att jag haft barnlängtan i tre år hade ingen tyckt att det var förvånande om vi bestämt oss för att skaffa barn. Som singel upplever jag däremot att många blir förvånade. Jag förstår såklart att det beror på att det inte är så vanligt att skaffa barn på egen hand. Men även om jag alltid varit singel har min barnlängtan varit lika stark som om jag varit i en relation. Är det egentligen inte ett större beslut att skaffa barn med någon än att skaffa barn själv? Hur ska du kunna veta hur personen du är tillsammans med blir som förälder och partner?