Hittills i mitt val har jag bara varit peppad, för tillfället ser jag det inte som ett problem att jag troligtvis kommer vara ensamstående mamma utan ser bara fram emot att bli gravid och förälder! Mitt största bekymmer är att jag inte har någon tvättmaskin och det är rätt härligt att känna så. Jag förstår ju att det kanske kommer vara kämpigt att bli gravid, att det kanske slutar med 30 000 kr-försök utomlands, adoption eller som stödfamilj. Eller så kanske det faktiskt funkar på någon av de sex landstingsfinansierade försöken. För mig är det en balansgång att läsa på och lyssna på andras tankar och erfarenheter. Det är bra med information och jag känner att jag lär mig jättemycket. Jag tycker också att det är bra att människor vågar dela med sig även av motgångar så att man inte får en orealistisk syn av att bilda familj. Samtidigt vill jag inte oroa mig i onödan vilket lätt kan bli fallet när jag läser många andras mödosamma resor. Hjärnan är ju lite konstig och sållar väl på något sätt så man lättare minns det negativa än de positiva? Att läsa om andras kämpiga situationer har i alla fall stärkt mig i mitt beslut att starta denna process och att inte vänta!
Hur tänker ni kring att läsa på om andras erfarenheter, blir ni mest peppade eller oroade?
Senaste kommentarer