Brommamamman

Även om jag länge har sett det som ett alternativ att bli förälder genom insemination har jag dragit mig lite från att ta tag i det för att jag trott att det skulle vara en lång och krånglig process. Nu har jag ju bara startat men hittills har allt varit mycket smidigare och snabbare än jag trodde. Fertilitetsutredningen tog ungefär en månad och jag skulle kunna sätta igång med den psykosociala utredningen inom en snar framtid om jag velat och insemination kort därefter. Jag har däremot valt att vänta på grund av min jobbsituation och att jag inte känner någon stress att stätta igång, även om min barnlängtan är stark.

Jag upplever det till och med enklare för mig som ensamstående att försöka bli förälder än för mina vänner som är i ett förhållande. Min upplevelse är att det i heterorelationer ofta blir ett glapp mellan tjejen som i 30-årsåldern börjar fundera på att det är dags att bilda familj och killen som lätt kan och vill vänta tio år för att han vill satsa på sin karriär innan. Yes nu generaliserar jag, Jag har länge tänkt att det skulle vara enklare om jag var i ett förhållande, men så behöver det ju inte alls vara, snarare tvärtom då båda i ett förhållande måste känna sig redo eller kompromissa medan jag som ensamstående kan sätta igång när jag vill! Sen kan ju såklart processen bli längre för mig då jag måste göra utredningen först, men det tog ju som sagt bara drygt en månad för mig. Nu vet jag ju inte alls om det kommer vara lätt för mig att bli gravid, men det behöver ju inte vara enklare bara för att man är ett par som försöker! Sen är det såklart enklare att vara två föräldrar än en, men själva processen att försöka bli gravid behöver inte vara svårare för mig som singel.

Min åsikt är att om killen vet att han vill ha barn i framtiden, han har en sysselsättning, boende och andra tryggheter som kan vara bra innan man bildar familj (såklart olika vad man själv anser är viktigt att ha), tycker jag faktiskt att killen får anpassa sig när tjejen känner sig redo för att skaffa barn och hon börjar bli i den åldern att väntan kan innebära att det blir svårare att bli gravid (eller om de vlll ha flera barn). Jag menar såklart inte att en kille som inte vill bli, eller är osäker på om man vill bli pappa ska bli det, men om han är säker på att han vill ha barn längre fram och inte har någon riktigt bra orsak till att vänta tycker jag faktiskt att han får tänka om. Vad tycker ni?