Brommamamman

Nu har jag varit igång med processen i över ett år och jag tänkte att det kan passa bra med en sammanfattning.. Det har hänt rätt mycket på ett år!

Jag räknar att jag startade processen den 30 november 2018 när jag hade mitt första besök på Gyn Stockholm. Då fick jag fylla i ett hälsoformulär, fick info om processen och och tog ut min hormonspiral. Innan detta besök trodde jag att det skulle ta flera år tills jag skulle få göra ett försök men läkaren berättade att så inte var fallet. De närmsta veckorna efteråt hade jag två besök på Gyn Stockholm, ett för att se om jag hade öppna äggledare och ett ultraljud för att kolla ägglossning. Jag gick även till St Görans sjukhus och tog några blodprov. Jag hade ett samtal den 11 januari där jag om jag minns rätt bara fick veta att fertilitetsutredningen såg bra ut och att en remiss skickades till Karolinska.

Den 29 januari 2019 fick jag ett brev från Karolinska om att jag hade rätt till landstingsfinansierad behandling och att det fanns 2 kliniker i Stockholm att välja på, dagen efter ringde jag Nordic IVF och i mitten av februari fick jag komma dit på ett samtal då jag fick lite information. Jag ville boka in det psykosociala samtalet men eftersom att jag inte ville starta behandlingen förrän efter sommaren fick jag inte boka in samtalet än, läkaren sa att jag skulle återkomma i maj. I slutet av maj hade jag det psykosociala samtalet på Nordic IVF. Dagen efter ringde jag dit för att boka in det avslutande läkarbesöket inför insemination och jag blev då uppskriven på en väntelista. Detta var nog det jobbigaste i hela processen (mycket jobbigare än det var att få ett negativt graviditetstest) eftersom jag inte hade någon aning om hur lång tid det skulle ta, skulle jag ens hinna med ett försök innan året var slut? Jag hade hoppats få komma igång i augusti eftersom att läkaren vid det första besöket på Nordic IVF sa att det inte var någon kö och att jag skulle höra av mig innan sommaren för att kunna sätta igång direkt efter sommaren. Men jag förstår såklart att kötider kan ändras. Det jobbiga var just att inte få någon info alls om hur lång tid det kunde tänkas ta.

Om det är något jag skulle gjort annorlunda är det att jag skulle ha gjort det psykosociala samtalet och läkarbesöket direkt, antingen hade det varit klart till att de hade sommarstängt och jag skulle fått en naturlig paus. Och om det blivit klart innan jag ville starta hade jag nog kunnat skjuta på det ändå genom att berätta om min situation,

Tillslut fick jag ett brev med en läkartid i mitten av oktober. Vid detta besök kollade läkaren på mig för att sedan kunna göra en matchning med donator samt information om inseminationsprocessen. Jag fick då veta att om de hittat en donator till min nästa ägglossning skulle jag få göra ett försök! Inför det första försöket fick jag göra ett ultraljud. Jag har hunnit med två försök detta år, ett i november och ett i december, vilket är mer än jag hade vågat hoppas på. Om några dagar vet jag om jag behöver fortsätta göra försök eller om jag är gravid.

Jag har mest tyckt att detta varit en rolig process och jag har sett fram emot varje nytt steg. Det jobbigaste har varit all väntan och ovisshet.